alltid deppigt i mars
Ibland ställer jag mig en mycket känslig fråga - är jag nöjd med mitt liv? är det det här jag ville ha när jag skulle fylla 29. Jag har en underbar dotter, ja men jag har ingen pappa för henne. Jag är omgiven av mina käraste släktingar men jag har ingen möjlighet att bjuda in mina vänner till mitt hem för att mina släktingar har en social fobi. Jag har ett jobb, men jag har inte råd med mitt eget hem. Och nu har jag även en kille, men jag kan inte träffa honom när som helst för att han bor i ett annat land.
Shit... det är nastan en ond cirkel och det är enda förklaring till det här kan jag hitta bara i min lättja och osäkerhet.... eller ska man följa strömmen...
Förresten män gillar själv-säkra kvinnor. Överhuvutaget för att bli lycklig, uppskattad och framgångsrik ska man helst vara en ideal men hur lätt det är och hur hinner man med allting?
Jag är snart 29 och jag har ångest ... iof har jag hört det är helt vanligt desto nära 30 man är.
men hur kan jag förändra på saker och vad jag gör för fel?
