Kalinka

Hade en väldigt tråkig lång översättning på jobbet och då gör jag det både hemma och på kontoret... ögonen svullnar, så när jag läser om dina reflektioner angående konst för konst och inte för pengar .... jag har en känsla av de ja vu... sedan nickar jag och säger javisst.. jag, som en små människa, som jobbar som en liten skruv i systemet förstår mig inte på den höga kulturen och självuppoffran för konstens skull... jag som blev så inskränkt att jag tänker bara på vad mer jag kan spara på för att köpa en bil för att köra min dotter till skridskohallen och ta mig till gym då och då.... eller jag en-Dum-en som intresserar mig nuförtiden bara för att försöka lägga mig tidigare för att få en bättre ansiktsfärg och försöka se fortfarande snygg på jobbet... kanske någon gör ett komplimang. Vilka verkligen enkla och ynkliga strävanden och tankarna jag har... borde fan tänka på ngt globalt....konst... fin kultur..

Jag hoppas att J ska inte läsa detta. För att det här är tragiskt.... Jag känner att de män som jobbar med mig och de som har en familj och grejjer tycker synd om sådana som jag... och Anja... fy fan 33 år hur smart som helst, med massa kunskaper-.... snygg.. och trevlig och en sådan ljus människa... och den jävla Dima som är 33 och den enda singel gubbjävel som är bara bra på att diskutera storlekar på kvinnobröst och former liksom... med sne falska leendet säger att 28 är liksom som en gammal gumma.....

Jo men de män som har en familj o grejjer tycker inte bara synd om dem som jag och Anja utan också om de själva på ngt sätt att att det liksom finns sådana som jag och Anja men de har redan gjort sitt val och det finns inget annat att göra..... Förstår ni? Att man liksom uppskattar det man har men ändå tycker att det är lite synd att det finns ngn som är bättre.... än deras andra halva...vissa vågar bara med komplimanger.....andra med sliskiga skämt och våta blickar....

Jag är lite förvirrad här... lite chockerad också... och mycket bitter....... Min bästa vän har fått veta igår att hennes man som har varit gift med henne i 7 år och som de har en underbar dotter tillsammans med vill.... vill skilja ifrån henne.... jag förstår inte.... jag FATTAR INTE vad fan är det som händer?!!!!!

Oopsie-daisy ....har skrivit nu på facebook att att jag har haft en riktig bra födelsedag idag men själv sitter jag hemma och surfar på internet ikväll. Hur bra den har varit då?!

Iof det har varit en bra dag idag! I en old-fashioned way var det. Jag har firat med mina kollegor på mitt kontor. Jag har fått blommor och present från min förra chef, från mina föräldrar... många fina människor ringde mig från olika delar av världen. Så det här var ju fint, rätt? Och vem sa att man måste gå ut och festa med massa folk och supa sig full. Kanske är det moget att lämna det bakom sig. Hur kommer det sig att jag har levt upp till 29 år och sitter ensamm på min födelsedag ikväll? Iof svaret är klart. Borde mindre resa runt och ha förhållanden med folk från andra länder.

A. sover gott i sin säng. Hon är min största glädje. Jag kan säga att jag är jätte stolt över henne. Det är naturligt eftersom jag är hennes mamma men det är också en sådan speciell känsla att se henne växa, lära sig saker. Trots att vi alla skäller att hon är lat.. det är uppenbart att hon gillar att lära sig nytt och blir överlycklig om hon blir bra på något. Hon har ett par flirts i klassen. Redan. Hon ler och skrattar mycket och är omtyckt för det.

Jag fick höra idag att jag är en mycket positiv och glatt person och ler och skrattar mycket. Herregud och det är efter att människor nära mig klagar hela tiden för att jag är så negativ och lätt-deprimerad. Eller kanske är jag det hemma och med mina käraste... liksom sparar den negativa för dem och visar helt annat ansikte inför andra?

Vet inte.

Jag fyllde 29 idag.

Känns konstigt och lite skrämmande eftersom tiden flyr och jag förändras och människor omkring mig förändras. Och processen kan inte bli stoppad. Aldrig.

Jag tror att inte många som driver bloggar på denna sida har sett Putins fru i verkligheten. Jag har sett henne idag. Så nära som 2 meter från mig. Grejjen är att hon är född i Kaliningrad och har bidragit till bygget av en jätte fin park som jag och Amy brukar att promenera vid.   Parken och tillhörande området är sååå förtjusande ... med fontäner och blomsterrabattaterna, landskapsutställningar och barnattraktionerna att man glömmer att man befinner sig i Ryssland.

Men tillbacks till Putins fru. Ja, hon har kommit hit för att delta i en barnfest, ett slags bokfestival som har pågått här under tre dagar. Det har liknat lite en svensk mässa med bokutställningar, literära möten med författarna men det var också hantverkscirklar  och barnkonserter med sång, dans och teaterföreställningar.  Ganska intressant måste jag erkänna.

Så det första som slog mig var flintskalliga "men in black"  med långa svarta paraplyer som närmade sig från olika håll till hantverksstället jag och Amy var på.  Och bara sedan förstod jag varför det var så många andra som helt plötsligt blev också intresserade av det stället jag var på.  Många ville ta foto på henne.  Jag tycker dock att hon inte ser så speciellt ut för att ta bild på henne. En mycket vanlig äldre kvinna. Det var dock för många säkerhetsåtgärder för hennes skull överallt. Vi hade tre polispatruller bara under vårt hus fönster. Men det är väl typiskt ryskt. Har aldrig hört att någon annanstans än i mitt land skulle de avstänga trafiken när högupsatta människor skulle komma på besök. Tydligen finns det en anledning för deras rädsla.

15-20 – naiv och barnslig, lätt förälskad, lätt att bli påverkad, godtrogen, brist på självförtroende och sina egna åsikter, patetiska dagböcker och poesi, lydig, komplex om sitt utseende, förvånande över världen omkring...

20-26 – kritisk mot verkligheten, ifrågasättande av normer, strävan efter att bryta mot regler, tänja på gränser, och sticka ut från grå samhällsmassa, skapande av sin egen livsfilosofi, sökande efter sin egen livsstil, nya idéer, en självbekräftelse, handla efter eget gottfinnande, levande för ögonblicket....

26-30 – strävan efter att få en bättre plats i samhällsmassa, knyta och behålla nyttiga kontakter, anpassande efter de andra, bekymmer över pengar-jobb, tidsbrist, misstro mot allmänheten, missnöjd med sin otillräcklig prestation, levande för framtiden...

Hur blir det sen?

Jag har tappat min blogg-inspiration igen.

Amy har börjat sitt andra årskurs i skolan.

Mitt kontor har flyttat till en annan lokal....på andra sidan av staden..... vid en begravningsplats.

Det finns inget varmt vatten i den lokalen ... under denna årstid....och det finns ingen ventilation.

Nu måste jag gå upp en timme tidigare och spendera pengar för resor och antingen köpa mat ute någonstans eller ta med mig en lunchlåda.

Jag vill köpa en bil. Då måste jag ta en bank lån. Och då måste jag vara 100 % säker på att jag ska ha en stadig inkomst under de senaste 2 år.

Jag har 20 000 euro skuld till CSN.

Jag är snart 29 och fortfarande är mycket beroende av andra människor.

Jag saknar många människor och många saker.

Det är inte fredag idag...

Ja, idag var arbetsdagen inte särskilt lyckad. Det hela börjades med att jag lät kaffekopparna stå på brickan istället av att ställa dem vid chefen respektive hans gäst. Hatar den delen av jobbet och tydligen är jag ganska dålig på den också. Han har påpekat att jag borde gå igenom basic kurs för sekreterare. Fan vad förnedrande.

Sedan har det visat sig att «minimiserande av organisationens utgifter» betyder i själva verket «att dra ner på personals löner». Fan vad orättvist. Så fort jag har kommit på en underbar ide på vad jag ska spara till - de kommer med sådana hemska förslag. Shit..

Den sista droppen för att mitt leende skulle helt försvinna för idag var nyheten att chefen letar efter en ny kontorslokal var som helst i staden. Det kan alltså betyda att det finns risken att jag ska behöva stiga upp 2 timmar tidigare än jag gör nu och komma hem 2 timmar senare än jag gör nu. För fasen om det blir så!!!

Sedan har det regnat hela dagen. Kännde mig trist och sömnig som om hösten har redan kommit.

Och det är bara tisdag idag.... verkligen önskade att det skulle vara redan en fredag och helst närmare slutet av månaden då min kollega från min avdelning kommer tillbacka från semester. När hon är med, så kan vi dela upp jobbet och snacka lite i pauserna men nu är jag ensam här i tre veckor. Jobbigt.

Har varit sjukskriven i 10 dagar. Det kändes verkligen som en semester bland det helvetet med stress och sena kvällar och sömnlösa nätter. Ja... jag är inte entusiastisk längre om mitt drömjobb. Det känns för jävligt. Särskilt när man får in en text inom området som man inte har ngt koll på. Liksom idag ....revisionens rapport med massa ekonomiska definitioner som jag inte kunde få ihop i en mening. Var tvungen att söka igenom tiotals webbsidor för att hitta rätta sammanhang så att de meningarna skulle få en vettig form. Och detta under inkommande samtal och sånt.


... shit, jag gnäller igen. Jag vet inte varför jag är så missnöjd. Visst är det på grund av att jag inte fick ngt lön på två månader.  Men iof då skulle det kännas värre om jag fick  ett lön eftersom då skulle jag få ett dåligt samvete att  jag tar så långt tid på mig med de här översättningarna och att jag inte är tillräckligt proffsigt på områden. Samtidigt är det liksom sjukt. Jag kan ju inte vara proffs i alla ämnen. Jag måste ju inte gå kurser i juridik och redovisning bara på grund av jag får ett par dokument  från dessa område för översättning.


... I alla fall efter 10 dagar är jag back in routine. Chefen försökte skämta om min frånvaro  som om att jag har skolkat eller ngt..  annars var alla andra ganska trevliga och glada om att jag har kommit tillbacka.

Kan inte låta bli att berätta om mina intryck av ett besök från Svenska Rådet trotts att det har gått en månad sedan dess.

Om man har bott i Sverige eller någon annanstans i flera år, det är klart att man kommer till en insikt om hur samhället fungerar, hur människor tycker och tänker, vilka och var samhällsproblem ligger. Det är verkligen en fantastisk upplevelse att se på en annan värld utifrån, dra paralleller, jämföra och skapa en bättre uppfattning om sin egen kultur och ursprungsland.

Men det kan också vara en bitter upplevelse när man inser att man kan inte göra något för att förstöra andra människor's fördomar, ändra deras inskränkta åsikter och få dem att se på saker från ett annat perspektiv. Jag beundrar svenska politikers uppmuntran till internationalisering i många många olika områden och sammanhang. Det är bara positivt att man ger möjligheter till svenskar att resa utomlands för att marknadsföra svenska uppfinningar, tjänster eller varor, sprida svenska värderingar, ideer, språk och kultur. Men kanske ska man också dela ut en broschur eller ge en lektion i antropologi till var och en som åker ut.....

De tre har vägrat att träffas med oss (två tjejer som jobbar med deras projekt här) på vårt kontor där vi skulle ha en mer passande arbetsstämning. Vi hade massa frågor att ställa till dem angående ett möte dagen efter. De tre gubbar i 30års ålder föredrog att sitta på en restaurang och dricka öl istället. Den som var typ en ledare i deras gäng kunde inte svara på det mesta men ändå höll han ett långt tal om typ .. ingenting. Det kändes som en mantra han har lärt sig på någon kurs i affärsrhetorik och som han använder alltid när han är i sådana sammanhang. Inte nog med det. Han har förklarat öppet att deras gäng inte är intresserat av de lokala problem som finns här, men han vill att ett möte ska handla bara om frågor som han har framställt.

Vi pratade på engelska och jag har nästan inte använt mig av svenska (pga av min kollega som kan bara engelska) så kunde jag höra med ett öra en följande dialog mitt emellan diskussion jag hade med deras andra kollega:

• Vad ska du göra på ett möte imorgon?

• Inget speciellt. Ska försöka se snyggt ut, he-he.

I hela deras sätt att prata med oss kändes en överlägsen hållning - att det är faktiskt DEM som av en god vilja kommit till oss, fattiga och obildade, för att sprida deras kunskap och uppvisa deras välgörenhet. Det är inte förvånande att sådana gester av god vilja inte ger några resultat i utvecklingsländer utan bara får människor att passivt ta emot insatser från den givande parten. Utan engagemang och ett äkta intresse från de båda sidorna som vill ha ett samarbete är det goda initiativet dömt att misslyckas.

Annars visst är det kul att åka utomlands och ha kul för skattebetalarnas pengar. Sedan behöver man ändå bara skriva ett standart rapport om sina insatser där man kan lätt dölja sina brister bakom den formella rhetoriken.

Tjena. Ja, jag är lite full.. för att vi har druckit upp två sista champagne flaskor som jag tog med mig från Italien och för att min pappa fyllde 60 idag. .... Shit, det betyder att jag fyller 30 snart... jo, man ska helst inte tänka på åldern. Då blir man bara deprimerad och ångestfylld.

Ok, vad är det som har hänt. Jo, jag har fått mitt dröm jobb!... kanske det är för högtidligt sagt men organisationen är själv klart det som jag alltid tänkt mig att jobba med. Hur som helst men nu är sommaren åt helvete, semestern med Piero också åt helvete, jag har fått 3 månader av provanställning. Då ska man passa på att förtjäna respekt och förtroende och helst visa upp sig från sina bästa sidor. Kan jag det? Jo.... jag tror det. Morgonpigg-alltid redo att ställa upp-frivillig övertid.... jag vet inte.

Han sa att han är glad "If I am satisfied with what I am doing" , Jag får väl bli det då annars är det helt kört.

Men det är verkligen en röra med vad som händer nu på mitt nuvarande jobb. Alla verkar helt plötsligt vara intresserade av att ha mig kvar, gör mig erbjudande... men de ska inte lyckas med att övertala mig. Jag har bestämt mig nu att det är kört med allting. Jag vill inte vara med när våra partner upptäcker att de djävlarna vill inte betala av 11 000 USD till dem. Och tycker det är väldigt lågt att köra med den här taktiken som de gör nu... de lovar danskarna att fortsätta samarbetet med dem men utvecklar ett annat deal bakom deras rygg... just för att de ska inte ställa krav på de här 11 000 USD. Ohh och efteråt ska man ha en anledning till att säga att alla ryssar är jävla kriminella och kör med bedragerier. Jag skäms för mitt land och mitt folk ibland.... men bara ibland.,., i sådana här situationer.

I alla fall är allt mycket spännande och man får bara hoppas att det avslutas utan skandal. Att jag ska få avsked i lugn och ro och får mitt lön för April utan fördröjning. Jag får väl hoppas. 

Varför har jag alltid så tomt i huvet när jag får väl chans att skriva här ngnting. Det är liksom jag har inget säga men det har jag! Men eftersom just nu är jag relativt nöjd med allting så blir jag också smågerligt lat och apatisk...ingen inspiration till djupa psykologiska resonemang och omvärldsanalys... bara strävan efter vinst med minimala ansträngningar.

.... jo kanske inte så nöjd andå iof. Mitt företag håller på att gå under, vårt skepp ska överges av andra människor och skickas till Svarta havet vilket innebär att jag är snart arbetslös. Jag är inte så himla ledsen för det å ena sidan. Eftersom planerar att flytta ihop med min kära i årskiftet... ja så allvarligt är det. Å andra sidan får jag återigen ångest att jag har upnått så lite i mitt liv, har för lite arbetserfarenhet, borde söka ett annat jobb istället för att satsa helt på att ägna min tid till mitt privata liv. Är lyckan i kärleken? Experter säger att det måste vara...

Klart är jag glad att han kommer... nervös är jag också. Vi har inte träffats på...46 dagar.
 
Jag ska åka till flygplatsen om några timmar. Det är lite pirrigt i magen som om det var för första gången. Och ett sådant otur att jag är lite förkyld också och att det är svinkallt ute så att jag inte kan ta på mig min snygga nya rock - han har ju inte sett den än.

Det är tråkigt och lugnt på jobbet så jag surfar på internet för det mesta. Har hittat en bild på vår båt som gjorts av någon dansk amatör-fotograf.

Our old lady brukar ser snyggare ut på bilder än den är i verklighet.

Ju, jag jobbar kvar på samma ställe förresten. Det var flera erbjudande här och där under sommaren men  antingen var lönen usel eller de har valt en annan kandidat och så plötsligt hände det oväntade. Jag skulle aldrig tro det men de har gått med på mina krav att höja min lön! Jag var jätte förvånad och glad iof. Det är ju fortfarande skönt att hinna gå hem för att ha lunch och än så länge finns det inte ens så mycket att göra här.

Oh vad det blir skönt att träffa honom snart...mmm för 46 dagar sedan känns som om det var för jätte länge sedan. Undrar om han har förändrats. Eller har jag förändrats? Nej. jag har bara klippt håret lite förra Lördag.

Saknade honom.

Ryssland har erkännt Abkhazien och Södra Ossetien som självständiga. EU verkar att ha förstått sitt misstag och att ryssar inte är onda jävlar som anfaller andra stater utan anledning. USA förtsätter att bita sig i naglarna.

Jag undrar vad Sverige och Försvarsdepartementet (som demonstrativt har stoppat allt militärt samarbete med Ryssland precis när jag var i Stockholm) säger nu. Ska surfa lite på DN's websida, kanske hittar något intressant.

Annars tycker jag att det har varit verkligen imponerande hur USA lyckades i sin massmedia attack genom Europa. Sverige blev ett av de mest hjärntvättade. Eller någon högt upsatt har bara miskalkulerat sina ekonomiska vinster i vänskap med USA versus fördelar av samarbetet med Ryssland. I Brussel grubblar nog de också över den här frågan. Mycket intressant hur det hela avslutas. Inte minst på grund av här i mitt område hamnar vi verkligen i knipa om USA fortsätter med sina geopolitiska ambitioner.