arbetsresan till Latvia
Igår har jag kommit tillbacks från två dagars arbetsresan till... Latvia, Liepaja. Vår gammal liten båt fick ett problem igen när den befann sig i Liepaja hamn och jag och min chef fick bråttom att åka
dit för att fixa problemet. Den här gången tyckte jag att båten såg trevligare ut än den senaste gången jag såg den gamla lady (som de kallar den) i Belgien. Min uppgift var att översätta för en montör från Tyskland. Han visade sig vara en gammal gubbe med franskt ursprung som pratade engelska. Om jag inte visste vem han var jag skulle säga att han är en vanlig rysk alkis. Han visade sig vara dock extremt trevlig och det var enkelt att jobba med honom.
Den andra dagen av vår vistelse var vi klara med båten och kunde ta oss runt i staden. Ja... Liepaja visade sig vara en märklig liten stad (runt 90 000) som var en bas för sovjet militära, bl. a u-båtar och diversa submariner. Militära var tvungna att lämna staden för drygt 15 år sedan i samband med Sovjet fall (som min chef säger, egentligen var de kastade ut därifrån av lokal befolkning som då och särskilt nu kallade dem för ockupanter och liknande ? nå... ni har säkert hört om nationalistiska skandaler i Estland, så föreställ er att detsamma gäller för Latvia där det också fortfarande finns en ryskt talande minoritet). Så nu efter 15 år kan man säga att centrum av Liepaja ser ganska trevligt ut, små trähus och ett par moderna hotel och restaraunger här och där, byggnader med gammal fin arkitektur här och där, många lokala avdelningar av europeiska banker och butiker. De är också stolta över sin kultur och gör betoning på musik, har en stor symfonisk orkestr och säger liksom att Liepaja är en stad av musik. (ni kan se bilder och då förstår ni vad jag pratar om. Så kan man säga att de verkligen försöker att motsvara sin nya status av EU-land.
Men typ bara 15 minuter bilfärd från centrum och man hamnar liksom i ett helt område av gråa halvt förfallna 5-våning betong- eller tegelhus utan fönster blandade med likadana bebodda hus. Som vår guide förklarade, de här tomma hus var bebodda av ryska militära förr men efter Sovjet armé stack var det ingen som blev intresserad av att renovera eller utnyttja dem på något sätt så de kommer att rivas på samma sätt som flera andra byggnader som har redan rivits ut. Och sedan visade han ett annat område där småa granträ har redan hunnit växa upp bland massa stengrunder som fortfarande syntes till. Det var en väldigt märklig bild men den tillhör historien.
Annars fick vi också ta en promenad längs stranden i Liepaja. Och jag måste erkänna att de har verkligen väldigt breda stränder med jätte fin vit sand där och sanddyner.
På kvällen gick vi till en lokal HardRock Cafe och ... blev riktigt packade efter ett par öl. Jag skrattade jätte mycket åt min chef som blev jätte pinnsam när han började göra kommentarer om alla damer av hans ålder omkring, berätta om hans tragiska privata liv och önskade bjuda upp någon. Stackars gammal gubbe liksom. Så typiskt.
Ok det var nog allt om den här resan.
dit för att fixa problemet. Den här gången tyckte jag att båten såg trevligare ut än den senaste gången jag såg den gamla lady (som de kallar den) i Belgien. Min uppgift var att översätta för en montör från Tyskland. Han visade sig vara en gammal gubbe med franskt ursprung som pratade engelska. Om jag inte visste vem han var jag skulle säga att han är en vanlig rysk alkis. Han visade sig vara dock extremt trevlig och det var enkelt att jobba med honom.
Den andra dagen av vår vistelse var vi klara med båten och kunde ta oss runt i staden. Ja... Liepaja visade sig vara en märklig liten stad (runt 90 000) som var en bas för sovjet militära, bl. a u-båtar och diversa submariner. Militära var tvungna att lämna staden för drygt 15 år sedan i samband med Sovjet fall (som min chef säger, egentligen var de kastade ut därifrån av lokal befolkning som då och särskilt nu kallade dem för ockupanter och liknande ? nå... ni har säkert hört om nationalistiska skandaler i Estland, så föreställ er att detsamma gäller för Latvia där det också fortfarande finns en ryskt talande minoritet). Så nu efter 15 år kan man säga att centrum av Liepaja ser ganska trevligt ut, små trähus och ett par moderna hotel och restaraunger här och där, byggnader med gammal fin arkitektur här och där, många lokala avdelningar av europeiska banker och butiker. De är också stolta över sin kultur och gör betoning på musik, har en stor symfonisk orkestr och säger liksom att Liepaja är en stad av musik. (ni kan se bilder och då förstår ni vad jag pratar om. Så kan man säga att de verkligen försöker att motsvara sin nya status av EU-land.
Men typ bara 15 minuter bilfärd från centrum och man hamnar liksom i ett helt område av gråa halvt förfallna 5-våning betong- eller tegelhus utan fönster blandade med likadana bebodda hus. Som vår guide förklarade, de här tomma hus var bebodda av ryska militära förr men efter Sovjet armé stack var det ingen som blev intresserad av att renovera eller utnyttja dem på något sätt så de kommer att rivas på samma sätt som flera andra byggnader som har redan rivits ut. Och sedan visade han ett annat område där småa granträ har redan hunnit växa upp bland massa stengrunder som fortfarande syntes till. Det var en väldigt märklig bild men den tillhör historien.
Annars fick vi också ta en promenad längs stranden i Liepaja. Och jag måste erkänna att de har verkligen väldigt breda stränder med jätte fin vit sand där och sanddyner.
På kvällen gick vi till en lokal HardRock Cafe och ... blev riktigt packade efter ett par öl. Jag skrattade jätte mycket åt min chef som blev jätte pinnsam när han började göra kommentarer om alla damer av hans ålder omkring, berätta om hans tragiska privata liv och önskade bjuda upp någon. Stackars gammal gubbe liksom. Så typiskt.
Ok det var nog allt om den här resan.
Kommentarer
Trackback
