om livet, om döden...
Ja, det krävs nog en ordentlig uppdatering här. Man ska ju visa att livet inte står still...
De sista två dagarna var lite annorlunda på jobbet. Min chef åkte på en arbetsresa och jag och 2 av mina kollegor till kunde njuta av lugna vardagar utan tjafs och gnäll på att allt går snett. Jag visade initiativ (vilket
är icke önskevärt när chefen är med) och införde yahoo messenger som ett nytt kommunikationsmedel med våra Danska samarbetspartner. Det blev jätte roligt att jobba genom flirtig chat med en av våra danska kollegor, lösa problem snabbt mellan raderna istället av att ringa dit och skriva massa kliche artade mail efter min chefs instruktioner.
Vi får se dock hur chefen reagerar på det här imorgon. Han verkar vara mest rädd över att han tappar kontrollen över den information jag meddelar till andra och typ att jag släpper det som borde hållas hemligt (att typ båten hela tiden behöver repareras osv). Men såklart vet ju alla andra ändå hur läget är och det är bara löjligt med hans konservativa sovjetiska attityd.
Lillian gör framsteg i dansskolan. Den 2 november ska hon och hennes danskompisar uppträdda i kostymer med cheerleaders grejjer i händerna inför random dagisbarn. Jag vill se hur det ska se ut så att jag måste sticka dit från jobbet. Ska bli förbannad om chefen skulle ha ngt emot.
På jobbet kunde jag ta reda lite mer på hur facebook fungerar och det verkar inte helt dumt. Kunde ladda upp lite bilder, bläddrade genom Ayas bilder (oh, vad Bure växer snabbt), joinade lite clauses och ja, hittade Jim och Annelie från Öland. Jim verkade vara lite häpnat över mitt ordval ?flydde från Sverige? men hur sjukt det ens låter det är sant. Ja, jag flydde från Sverige med överfyllda resväskor, från den tomma lägenheten, böcker på golvet, tomma skåp, slängda gamla leksaker på golvet, depression, försvagade nerver, hysteriska anfall, skam, förnedring och....
Fy fan vad bittert allt känndes. Det känns fortfarande bittert förresten. Men om jag inte åkte därifrån skulle det definitivt sluta illa. Jag verkar ha svårt med att hantera ensamheten.....
Veckans stora nyhet är mordet på en ledamot från Zelenogradsk stadrådet.
Zelenogradsk är en liten stad vid havet där det finns en dyr mark att bygga villor på. Den dödade ledamoten sägs hade varit emot några lyxiga byggprojekt och antagligen mistog livet för sin ställning. Men det mest hemska i historien är hur han har blivit dödat i Kaliningrad. Kl. 8 på kvällen skulle han till ett kafé mitt i stan där jag brukar hänga med mina kompisar. Han har blivit skjuten med 4 kulor i glasentrén och den 5te kulan har fastnat i bardisken. Lyckligtvis har jag inte varit vittnen till denna tragedi men bara ryser vid tanken att ibland satt jag där vid entré och ibland vid bardisken.
Ja, att leva här kan vara en adrenalin-aktig upplevelse.....
De sista två dagarna var lite annorlunda på jobbet. Min chef åkte på en arbetsresa och jag och 2 av mina kollegor till kunde njuta av lugna vardagar utan tjafs och gnäll på att allt går snett. Jag visade initiativ (vilket
är icke önskevärt när chefen är med) och införde yahoo messenger som ett nytt kommunikationsmedel med våra Danska samarbetspartner. Det blev jätte roligt att jobba genom flirtig chat med en av våra danska kollegor, lösa problem snabbt mellan raderna istället av att ringa dit och skriva massa kliche artade mail efter min chefs instruktioner.
Vi får se dock hur chefen reagerar på det här imorgon. Han verkar vara mest rädd över att han tappar kontrollen över den information jag meddelar till andra och typ att jag släpper det som borde hållas hemligt (att typ båten hela tiden behöver repareras osv). Men såklart vet ju alla andra ändå hur läget är och det är bara löjligt med hans konservativa sovjetiska attityd.
Lillian gör framsteg i dansskolan. Den 2 november ska hon och hennes danskompisar uppträdda i kostymer med cheerleaders grejjer i händerna inför random dagisbarn. Jag vill se hur det ska se ut så att jag måste sticka dit från jobbet. Ska bli förbannad om chefen skulle ha ngt emot.
På jobbet kunde jag ta reda lite mer på hur facebook fungerar och det verkar inte helt dumt. Kunde ladda upp lite bilder, bläddrade genom Ayas bilder (oh, vad Bure växer snabbt), joinade lite clauses och ja, hittade Jim och Annelie från Öland. Jim verkade vara lite häpnat över mitt ordval ?flydde från Sverige? men hur sjukt det ens låter det är sant. Ja, jag flydde från Sverige med överfyllda resväskor, från den tomma lägenheten, böcker på golvet, tomma skåp, slängda gamla leksaker på golvet, depression, försvagade nerver, hysteriska anfall, skam, förnedring och....
Fy fan vad bittert allt känndes. Det känns fortfarande bittert förresten. Men om jag inte åkte därifrån skulle det definitivt sluta illa. Jag verkar ha svårt med att hantera ensamheten.....
Veckans stora nyhet är mordet på en ledamot från Zelenogradsk stadrådet.
Zelenogradsk är en liten stad vid havet där det finns en dyr mark att bygga villor på. Den dödade ledamoten sägs hade varit emot några lyxiga byggprojekt och antagligen mistog livet för sin ställning. Men det mest hemska i historien är hur han har blivit dödat i Kaliningrad. Kl. 8 på kvällen skulle han till ett kafé mitt i stan där jag brukar hänga med mina kompisar. Han har blivit skjuten med 4 kulor i glasentrén och den 5te kulan har fastnat i bardisken. Lyckligtvis har jag inte varit vittnen till denna tragedi men bara ryser vid tanken att ibland satt jag där vid entré och ibland vid bardisken.
Ja, att leva här kan vara en adrenalin-aktig upplevelse.....
Kommentarer
Trackback
