hemkomst
Jag är tillbacka, tillbacka till mitt vanliga liv, min upprätthållna balans, min kära L. och alla mina släktingar. L. var så glad att se mig igen att hon höll på att pussas och krama mig under hela vägen hem. Det var återkomsten av den förlorade modern till sitt barn och en liten klump av tårar känndes i halsen när jag såg hur förändrat och lite äldre hon ser ut nu trots att det har ju bara gått lite mer än en månad. Jag anstränger mig prata svenska med henne men än så länge jävlas hon bara tillbacka och vägrar svara på svenska. Hon har blivit dock fascinerat av Alfons-skiva och lyssnade på alla sagor och visor på en gång. Jag har också märkt att trots att hon vägrar prata svenska hon förstår för det mesta och t.o.m frågar gärna om hon inte förstår ngt ord.
Kort om resan. Jag måste erkänna att det var ett rent helvete att dra de här två stora resväskorna till och från spårvagnen och gå typ mitt bland bilar för att komma fram till Centralstationen (tack vare Västtrafik som håller på att reparera hållplatsen vid Nordstan). Jag har inte bara missat tåget men också var så genomsvettig att det såg ut att jag har varit under ösregn. Samtidigt var det tur att det blev så för att jag hann både ta en dusch på stationen och växla mer pengar, och sedan åkte Kust till Kust tåget som gick direkt till Karlskrona (istället av att byta 3 gånger ifall jag åkte med det som jag har missat). På slutstationen hade jag en otrolig tur att träffa en svensk i 40-ålder (ingen behöver lyfta på ögonbrynen) som också skulle till färjterminalen och han hjälpte med bagagget under hela resan. Jag har t.o.m. tagit ett par öl med honom sedan på kvällen, pratade om det vanliga, politik-Sovjet-relationer-samhället och det kändes lite sorgligt att jag verkar ha flera gemensamma åsikter med en främling på 40år än med vissa av mina jämnåriga. Undrar om det beror på att jag börjar bli gammal eller att jag tog för mycket öl?
I Polen tog jag taxi ända till Gdansk för att slippa alla trappor och gångvägar till tåg och bussen. Efter jag har lämnat baggaget på förvaringsställen kunde jag äntligen njuta av min sista resa till den här vackra staden, tog en promenad till Staro Miasto (Gamla stan), lyssnade på klockringning från den gamla kyrkan, försökte blick-memorera dekorativ arkitektur på de gamla byggnaderna och som vanligt gick på bio för att korta ner väntetiden. Det blev Pirates of the Carribean den här gången och den var verkligen kass, precis som de har resencerat den i Metro. Johny Depp och Kira Knightley var hela tiden för snygga och fiction-scener gick till sådant överdrift att det började kännas löjligt. Men hur som helst var det en trevlig tidsfördrift.
Lite jobbigt var det med baggage när jag skulle på väg till busstationen. Det var inte als roligt när eskalatorn har fått stopp precis när jag skulle vara på väg upp med väskorna och ännu värre blev det när jag lyckades att dra upp väskorna till mitten av trappan och eskalatorn gick i gång igen.
Hemma har jag blivit välkömmnat med dukat bord med en flaska Freixenet, röd kaviar-mackor och en hembakad tårta. Trots bittra klumpar som jag svalde under hela vägen från Sverige kändes det otroligt skönt att komma hem. Jag kommer så klart sakna vänner, ren luft, Göteborgs kranvatten och ett par saker till men jag tror att jag får något extremt värdefullt istället.
Kort om resan. Jag måste erkänna att det var ett rent helvete att dra de här två stora resväskorna till och från spårvagnen och gå typ mitt bland bilar för att komma fram till Centralstationen (tack vare Västtrafik som håller på att reparera hållplatsen vid Nordstan). Jag har inte bara missat tåget men också var så genomsvettig att det såg ut att jag har varit under ösregn. Samtidigt var det tur att det blev så för att jag hann både ta en dusch på stationen och växla mer pengar, och sedan åkte Kust till Kust tåget som gick direkt till Karlskrona (istället av att byta 3 gånger ifall jag åkte med det som jag har missat). På slutstationen hade jag en otrolig tur att träffa en svensk i 40-ålder (ingen behöver lyfta på ögonbrynen) som också skulle till färjterminalen och han hjälpte med bagagget under hela resan. Jag har t.o.m. tagit ett par öl med honom sedan på kvällen, pratade om det vanliga, politik-Sovjet-relationer-samhället och det kändes lite sorgligt att jag verkar ha flera gemensamma åsikter med en främling på 40år än med vissa av mina jämnåriga. Undrar om det beror på att jag börjar bli gammal eller att jag tog för mycket öl?
I Polen tog jag taxi ända till Gdansk för att slippa alla trappor och gångvägar till tåg och bussen. Efter jag har lämnat baggaget på förvaringsställen kunde jag äntligen njuta av min sista resa till den här vackra staden, tog en promenad till Staro Miasto (Gamla stan), lyssnade på klockringning från den gamla kyrkan, försökte blick-memorera dekorativ arkitektur på de gamla byggnaderna och som vanligt gick på bio för att korta ner väntetiden. Det blev Pirates of the Carribean den här gången och den var verkligen kass, precis som de har resencerat den i Metro. Johny Depp och Kira Knightley var hela tiden för snygga och fiction-scener gick till sådant överdrift att det började kännas löjligt. Men hur som helst var det en trevlig tidsfördrift.
Lite jobbigt var det med baggage när jag skulle på väg till busstationen. Det var inte als roligt när eskalatorn har fått stopp precis när jag skulle vara på väg upp med väskorna och ännu värre blev det när jag lyckades att dra upp väskorna till mitten av trappan och eskalatorn gick i gång igen.
Hemma har jag blivit välkömmnat med dukat bord med en flaska Freixenet, röd kaviar-mackor och en hembakad tårta. Trots bittra klumpar som jag svalde under hela vägen från Sverige kändes det otroligt skönt att komma hem. Jag kommer så klart sakna vänner, ren luft, Göteborgs kranvatten och ett par saker till men jag tror att jag får något extremt värdefullt istället.
Kommentarer
Trackback
