Kalinka

Alternativa scenarion i huvud, försök att läsa undertexten som inte finns i deras meningar, mödosamma funderingar om vad de egentligen menade, tårar i kudden och mera sprit i ensamhet - allt detta känns så väldigt bekannt! Jag själv har gått igenom samma sak flera gånger. Jag
lärde mig (eller kanske har inbillat mig att jag har lärt mig tills nästa gång) att tyvärr lägger tjejer betydelse vid saker som inte betyder någonting, att det motsatta könet inte tänker så mycket överhuvudtaget när de hånglar eller har sex på fyllan. Det är lemmet långt ifrån hjärnan som fungerar i den stunden och det är helt meningslöst att leta efter förklaringar till varför de gör som de gör, varför de sårar och ger oss falska förhoppningar.

I bästa fall hör man dåliga ursäkter eller förvånande "Jag kommer inte ihåg någonting" och i det värsta undviker de att träffas eller lägger skulden på henne "det är typ hon som har hoppat på mig, jag kunde liksom inte motstå....." Men om det är fel det är båda?s fel! Problemet är att erkänna sin svaghet är en katastrof för deras stolthet. Att prata om känslor är överhuvudtaget inte deras grej. (Oops, nu är jag nog på en tunn is vad gäller stereotyper och min förlorade tro på feminism och jämställdhet som går inte att förena med nuvarande kapitalism)

Dock (hehe) lyckas de alltid prata om känslor till sig själva i stilen med att ?Jag föraktar mig själv osv?. Det är visst lättare att lyfta fram sin ynkliga ego än att stå för sina handlingar. Iof handlar det om mänsklig natur och kan tyvärr gälla för båda könen.

Hur som helst, mina kära damer (främst inkl. Sussie), lägg inte tid på att uträkna det manliga subjektets tankegångar särskilt dagen efter festhändelsen. Vill inte låta predikande eller som från den reklamfilmen från socialen men på fyllan öppnar man luckor som hellre borde hållas stängda. Plötsligt vågar man,
blir av med sina komplexer och följer sina luster. Sedan är det helt annat sak huruvida man fortsätter dagen efter. Det beror nog på individen. Vissa ångrar, de andra skrattar åt, de tredje förtränger, de fjärde... ja, typ 10 % chans att de bestämmer sig för att ge saken andra chans (suck! gör samma sak med interval i några månader - skitstövlar med andra ord) .


Här har vi ett ordspråk - på fyllan pratar man om detsamma man tänker på när man är nykter. Kanske stämmer det, kanske inte men jag har övertygats att det är ingen idé att försöka få fram den här innersta i den andre dagen efter. Om viljan finns, erkänner han allting själv. Om inte, hjälper det alltid att spela med och låtsas att ingenting hade hänt.


Okey, det blev ju en hel del av reflektioner här men jag blev väldigt berörd av ditt inlägg, poetikum.
Se dig för! Tro på dig själv! Jag är med dig!

Samtidigt vill jag backup en sådan kritisk ton mot "den starka halvan" av mänsklighet med skilsmässa som jag genomlevt nyligen, regnet utanför och lite screwdriver vid sidan om datorn :). Kort sagt: Skål för nykterhet och riktiga känslor, mina damer och herrar!