Kalinka

Har varit sjukskriven i 10 dagar. Det kändes verkligen som en semester bland det helvetet med stress och sena kvällar och sömnlösa nätter. Ja... jag är inte entusiastisk längre om mitt drömjobb. Det känns för jävligt. Särskilt när man får in en text inom området som man inte har ngt koll på. Liksom idag ....revisionens rapport med massa ekonomiska definitioner som jag inte kunde få ihop i en mening. Var tvungen att söka igenom tiotals webbsidor för att hitta rätta sammanhang så att de meningarna skulle få en vettig form. Och detta under inkommande samtal och sånt.


... shit, jag gnäller igen. Jag vet inte varför jag är så missnöjd. Visst är det på grund av att jag inte fick ngt lön på två månader.  Men iof då skulle det kännas värre om jag fick  ett lön eftersom då skulle jag få ett dåligt samvete att  jag tar så långt tid på mig med de här översättningarna och att jag inte är tillräckligt proffsigt på områden. Samtidigt är det liksom sjukt. Jag kan ju inte vara proffs i alla ämnen. Jag måste ju inte gå kurser i juridik och redovisning bara på grund av jag får ett par dokument  från dessa område för översättning.


... I alla fall efter 10 dagar är jag back in routine. Chefen försökte skämta om min frånvaro  som om att jag har skolkat eller ngt..  annars var alla andra ganska trevliga och glada om att jag har kommit tillbacka.

Kan inte låta bli att berätta om mina intryck av ett besök från Svenska Rådet trotts att det har gått en månad sedan dess.

Om man har bott i Sverige eller någon annanstans i flera år, det är klart att man kommer till en insikt om hur samhället fungerar, hur människor tycker och tänker, vilka och var samhällsproblem ligger. Det är verkligen en fantastisk upplevelse att se på en annan värld utifrån, dra paralleller, jämföra och skapa en bättre uppfattning om sin egen kultur och ursprungsland.

Men det kan också vara en bitter upplevelse när man inser att man kan inte göra något för att förstöra andra människor's fördomar, ändra deras inskränkta åsikter och få dem att se på saker från ett annat perspektiv. Jag beundrar svenska politikers uppmuntran till internationalisering i många många olika områden och sammanhang. Det är bara positivt att man ger möjligheter till svenskar att resa utomlands för att marknadsföra svenska uppfinningar, tjänster eller varor, sprida svenska värderingar, ideer, språk och kultur. Men kanske ska man också dela ut en broschur eller ge en lektion i antropologi till var och en som åker ut.....

De tre har vägrat att träffas med oss (två tjejer som jobbar med deras projekt här) på vårt kontor där vi skulle ha en mer passande arbetsstämning. Vi hade massa frågor att ställa till dem angående ett möte dagen efter. De tre gubbar i 30års ålder föredrog att sitta på en restaurang och dricka öl istället. Den som var typ en ledare i deras gäng kunde inte svara på det mesta men ändå höll han ett långt tal om typ .. ingenting. Det kändes som en mantra han har lärt sig på någon kurs i affärsrhetorik och som han använder alltid när han är i sådana sammanhang. Inte nog med det. Han har förklarat öppet att deras gäng inte är intresserat av de lokala problem som finns här, men han vill att ett möte ska handla bara om frågor som han har framställt.

Vi pratade på engelska och jag har nästan inte använt mig av svenska (pga av min kollega som kan bara engelska) så kunde jag höra med ett öra en följande dialog mitt emellan diskussion jag hade med deras andra kollega:

• Vad ska du göra på ett möte imorgon?

• Inget speciellt. Ska försöka se snyggt ut, he-he.

I hela deras sätt att prata med oss kändes en överlägsen hållning - att det är faktiskt DEM som av en god vilja kommit till oss, fattiga och obildade, för att sprida deras kunskap och uppvisa deras välgörenhet. Det är inte förvånande att sådana gester av god vilja inte ger några resultat i utvecklingsländer utan bara får människor att passivt ta emot insatser från den givande parten. Utan engagemang och ett äkta intresse från de båda sidorna som vill ha ett samarbete är det goda initiativet dömt att misslyckas.

Annars visst är det kul att åka utomlands och ha kul för skattebetalarnas pengar. Sedan behöver man ändå bara skriva ett standart rapport om sina insatser där man kan lätt dölja sina brister bakom den formella rhetoriken.