Kalinka

Igår var det en helg dag i Ryssland - på grund av det råkade vara Lördag är jag ledig imorgon. Helgdagen kallas Defender of Motherland Day. Men allmännt förutsättas det att alla kvinnor gratulerar alla män, sina pappor, farbröder eller pojkvänner etc oavsett om de har någonsin varit i lumpen eller inte. Det var självklart att hag skulle gratulera min chef och finans ansvarig dagen innan på fredag. Städerska gick in i andelen (kan man säga så?) och jag köpte en flaska martini till min.... gammal chef och en flaska vodka till finans ansvarig och 2 vykort. Finans ansvarig ska se sin present på tisdag eftersom han var borta på fredag men chefen blev mycket glad och skojjade och var nöjd med det hela.

Han tjänstegjorde ju på en militär submarin ganska länge så för honom är denna dagen särskilt aktuell. Naturligtvis började han med att berätta historier om hur det var att vara militär på dåtiden. Att typ någon av hans bekannta mistog befordran och blev strängt tillrätavisat på grund av att han vågade plocka en paket med utländska tidskrifter som var utlämnat av norsk u-båt. Så fort norrmän visade på sina TV nyheterna som att det var en typ av kulturellt utbyte med sovjetiska militära - har KGB gripit de stackarna i den närmsta kusthamnen. Det var på grund av ett total förbjud mot utländsk litteratur, musik och liknande. usch.

Jag har råkat ut för pinnsamt grej på jobbet häromdagen. På måndag fick jag en ide (iof hade det innan också men saknade tid att fullborda detsamma) att ladda ner Emule på kontorsdator. Tänkte, vi har ju ändå bredbandet och det går bra att ladda ner någonting bara under 8 timmar och sedan stänga ner det. Jag började först med lite musik, en Buffy avsnitt, men sedan fick smak för det och började ladda ner runt 10 avsnitt av Vänner och Buffy. Hastighet var perfekt - några blev nästan färdiga på en dag tills plötsligt på torsdag kom jag på jobbet och det visade sig att internet inte fungerar. Jag ringde upp vår operatör och hon förklarade att vi har överskridit vår kredit och har skuld på 1200 rubel (runt 400 spänn).... Jag började få mina misstankar men höll tyst medan vår finans ansvarig kollade upp grejen och upprörde sig över att operatören hade fel eftersom vi hade plus balans i början av veckan. Sedan blev han häpen över att vår trafik på de senaste tre dagarna var över 3,5 Gb! Då fick jag veta att här har man inte månadsabonnemang och fast månadsavgift som i Sverige utan betalar per trafik volum. Det är ju ett smart sätt att kontrollera nedladdningar. Finansansvarig och jag har övertygat varandra att det blev så pga virus och har startat skanna alla datorer och så var jag såklart tvungen att ta bort alla spår av Emule på min dator. Suck.

Lite annorlunda inlägg blir det, nu när alla är säkra att jag varken uppdaterar det här ordentligt eller skriver någorlunda intressanta grejjer. Oh ditt sjuka ego... whatever.

Någon vecka före alla hjärtans dag kom jag på att egentligen är jag lycklig och nöjd. Jag har Lillian att älska och ta hand om, oroa mig för och bli stolt och glad över, prata, dricka te tillsammans och ta promenader med. Varför ska jag ha ngn annan?

Det är ju underbart att slippa tänka på någon dumskalle, med bultande hjärta vänta på hans telefonsamtal (låta mig bli förnedrad och ringa själv), oroa mig om var han gick efter jobbet och när han kommer tillbacka, hela tiden göra mig snygg och sexig för att han inte skulle tappa intresse, tvingas att lyssna om hans kompisar och låtsas dela hans intressen, stå ut med hans snefyllan eller irriterande vanor, ta mig tid att laga mat åt honom, förnya hans garderob och lägga i ordning hans grejjer, avstå från mina åsikter och saker jag gillar för hans skull, se till att samordna mina planer med honom, hålla koll på ekonomin, bli extra sparsam och ändå bli anklagad för slöseri. Och listan kan förlängas... och varför i all världen utsätter man sig för detta helt frivilligt? På grund av känslorna som kommer ändå slockna om en viss tid? Eller på grund av sex? Det är inte värd det.

Eller har jag inte träffat någon som skulle prova mig det omvända eller reelt halvera denna lista. Kompromisser är oundvikliga, det förstår jag men det måste finnas ändå en balans mellan olika saker då blir det också en själslig jämvikt. I en sådan är jag nu. Trots Alla hjärtans dag och den kommande vår.

Jag är tillbacka efter 10 dagar av festlig stämning, varma havet och sommar mitt i vinter. Jätte nöjd med min charter resa till Egypten och särskilt glad att jag tog Lillian med mig. Det var jätte många aktiviteter för kids och hon hade fullt upp hela tiden. Sedan fick hon afrikanska flätor 'rasta' , fick träna lite sina kunskaper i Engelska, blev otroligt populär bland service personal på hotellet och tittade på tecknat på tyska (de hade digitala TV kanaler , bl a två på ryska) på hotellet.

Jag har emellertid också hunnit att gå ut ett par gånger, göra ett par jätte trevliga bekantskap, smaka på egypetsk «shisha» - mycket speciell smak - och delta i typ alla animation aktiviteter såsom strand tävlingar, belly dance, stretching, aqua- och aerobics. Betedde mig som liksom en riktig charter resenär för en gångs skull.

Vi hade dessutom All inclusive så det var gratis drinkar (läsk för Lillian) och glass dagarna runt + riktigt lyxigt och bekymmerslöst liv för oss båda.

Nu har jag ingen lust att gå till jobbet på onsdag - de kommer att avundas på min solbränna och runda ansiktet (bakelser och tårtor på hotels restaurang var helt fantastiska).

En droppe malört i glädjebägaren efter trevliga reseupplevelser var Jonathan's paket som vi äntligen fick dagen vi har kommit tillbacka. Lillian har inte fått någon Julpresent från sin kära pappa - bara gamla böcker, en gammal leksak och .... mamma's gamla strumpor som av någon anledning pappan ansåg var viktiga att skicka. Situationen var räddad med hjälp av ett annat paket med Julpresenter som hon fick från hennes farföräldrar samma dag. Men ändå kändes allt detta tråkigt särskilt för att barnet inte kan ta till sig Jonathan's eviga historia om svår ekonomisk situation.

Sedan träffade jag många nya människor på resan som naturligtvis undrade om pappan till den söta flickan och ..... ja, det var flera konfrontationer med sura verkligheten om 'var pappa befinner sig och hur kommer det sig att dotter bor i Ryssland' - svårt att förklara alltihopa kort till okända människor så det känndes bittert.

Men nu försöker jag glömma detta. Kommer att njuta en ledig dag till imorgon och sedan går tillbacka till arbetslivet. Suck