Självkontroll
Jag måste göra som Sussie. Skriva upp en lista över grejjer som är tänkta att lösa mina problem och sedan läsa upp den högt för mig själv och på så vis må bättre och övertyga mig själv att de kan lösas.
Självkontroll. Jag tappar den igen. Så fort jag blir avslappnad och tänker att världen kretsar kring mig så är det som en kall dusch eller käftsmäll i ansiktet... nej, lilla vän, du har fel, du är på sin gamla plats och inget har förändrats. Man måste alltid bli på sin vakt. Always alert. Inte det enda tecknet på svaghet, inte den enda antydning på osäkerhet. Ingen vill ha en svag gnällande lilla flicka med komplex och problem, alla vill ha en snygg sprallig själv-säker brud full av energi och fräscha idéer.
Så fort jag börjar lita på någon och återfår min tro på människans godhet så besviker personen i fråga förtroende när man minst anar detta. Det blir alltid samma regel och samma mönster i alla relationer - ömsesidig nytta. Du blir vald för dina tillgångar och du söker efter någon för att föröka din egendom. Det är marknadsprinciper och Erich Fromm hade rätt i detta. Du ger och du får och inget annat än så. Men om du är riktigt smart så skall du försöka få mera än du ger och det är enbart så man vinner respekt och beundran.
Men för att spela enligt de här reglerna skall man ha en stark självkontroll. För att inte ge vika för känslorna, att dölja sin rädsla och inte låta sig bli lurad. Och det är så svårt att hela tiden anstränga sig för att inte glömma sig själv utan att ha en fullständig kontroll över sina sinnesrörelser. Men jag måste. Annars förlorar jag.
arbetsresan till Latvia
dit för att fixa problemet. Den här gången tyckte jag att båten såg trevligare ut än den senaste gången jag såg den gamla lady (som de kallar den) i Belgien. Min uppgift var att översätta för en montör från Tyskland. Han visade sig vara en gammal gubbe med franskt ursprung som pratade engelska. Om jag inte visste vem han var jag skulle säga att han är en vanlig rysk alkis. Han visade sig vara dock extremt trevlig och det var enkelt att jobba med honom.
Den andra dagen av vår vistelse var vi klara med båten och kunde ta oss runt i staden. Ja... Liepaja visade sig vara en märklig liten stad (runt 90 000) som var en bas för sovjet militära, bl. a u-båtar och diversa submariner. Militära var tvungna att lämna staden för drygt 15 år sedan i samband med Sovjet fall (som min chef säger, egentligen var de kastade ut därifrån av lokal befolkning som då och särskilt nu kallade dem för ockupanter och liknande ? nå... ni har säkert hört om nationalistiska skandaler i Estland, så föreställ er att detsamma gäller för Latvia där det också fortfarande finns en ryskt talande minoritet). Så nu efter 15 år kan man säga att centrum av Liepaja ser ganska trevligt ut, små trähus och ett par moderna hotel och restaraunger här och där, byggnader med gammal fin arkitektur här och där, många lokala avdelningar av europeiska banker och butiker. De är också stolta över sin kultur och gör betoning på musik, har en stor symfonisk orkestr och säger liksom att Liepaja är en stad av musik. (ni kan se bilder och då förstår ni vad jag pratar om. Så kan man säga att de verkligen försöker att motsvara sin nya status av EU-land.
Men typ bara 15 minuter bilfärd från centrum och man hamnar liksom i ett helt område av gråa halvt förfallna 5-våning betong- eller tegelhus utan fönster blandade med likadana bebodda hus. Som vår guide förklarade, de här tomma hus var bebodda av ryska militära förr men efter Sovjet armé stack var det ingen som blev intresserad av att renovera eller utnyttja dem på något sätt så de kommer att rivas på samma sätt som flera andra byggnader som har redan rivits ut. Och sedan visade han ett annat område där småa granträ har redan hunnit växa upp bland massa stengrunder som fortfarande syntes till. Det var en väldigt märklig bild men den tillhör historien.
Annars fick vi också ta en promenad längs stranden i Liepaja. Och jag måste erkänna att de har verkligen väldigt breda stränder med jätte fin vit sand där och sanddyner.
På kvällen gick vi till en lokal HardRock Cafe och ... blev riktigt packade efter ett par öl. Jag skrattade jätte mycket åt min chef som blev jätte pinnsam när han började göra kommentarer om alla damer av hans ålder omkring, berätta om hans tragiska privata liv och önskade bjuda upp någon. Stackars gammal gubbe liksom. Så typiskt.
Ok det var nog allt om den här resan.
200 dollar över 1,5 dag
Det är inte als mycket med tanke på att dollar är mycket billigare nu än det någonsin har varit men jag inte hade jobbat hårt för dem heller. Det börjades med att jag fick en email från en 45-åring från USA som har kontaktat mig via en dejting sajt.... ja det är ett märkligt sätt att få jobberbjudande, jag vet men jag tog det.
Jag har skrivit i min profil att jag jobbar som översättare så han erbjöd mig att guida runt honom och översätta för honom i Kaliningrad för att han skulle hit liksom. Så en trevlig regnig lördag träffade jag honom. Vi hyrde en bil och körde runt halva Kaliningrad regionen, till havet och till små byar. Han ville gärna se var den framtida ryska Las Vegas skulle byggas och om de redan har börjat bygget. (Det är också en historia i sig som ni kanske kan läsa om på internet men jag kan berätta kort om. I Ryssland har de antagit ett politiskt beslut på högsta nivå att stänga ner alla casino och sånt och etablera 4 så kallade gambling zones och en av dem skulle byggas.... ja här inte så långt borta från stranden i Svetlogorsk). Just nu består bygget av 2 jätte höga högar med grus som ska användas för en stor high way som ska gå från flygplatsen längs stranden till den framtida Kaliningrad Las Vegas vilket nu föreställer en pytte liten by med hemska vägar och trasiga trähus.
Amerikanen som bor för tillfället i Moskva och ville gärna investera i fastighet i Ryssland var totalt krossad att inse att det fanns inget bygge och han åkte hit i onödan. Samtidigt som han visade sig vara mycket nyfiken i mitt privat liv och hur allt det här i Kaliningrad fungerar osv. Nästa gång han behövde mig kunde jag inte ta ledigt från jobbet så jag nekade honom och önskade honom lycka till med det hela.
